top of page

I luften igen



Det är ändå här jag hör hemma. Ovanför molnen. Ändå älskar jag det gröna , mjuka och frodiga myllan där nere. Sedan barnsben har redan varit en del av min vardag. Med föräldrar i olika länder så blev den stålbeklädda fågeln min eviga följeslagare och transport mellan de olika hemmen.


Då helt utan tidsfördriv. Nu fyllt

ned måsten och digitala substitut för tiden som måste fångas.


Tankarna får flyta. Svaren komma och gå. Det är ändå här. Här och i skogen som jag känner mig mest hemma . Underligt men så självklar.


Italien står på schemat och även där finns en famn jag vill kalla hem. Dofterna.

Maten. Ljuden och den där känslan av att ha varit här förut. Levt tungt. Aldrig lätt. Om Frankrike ger mig lättja och flärd. Påminns jag i Italien om det blöta. Kalla men ack så mycket liv. Så mycket värkande muskler. Tårar. Smutts och pina. Men ändå hemma.


Jag talar såklart inte om detta liv utan många dess för innan.


Jag vill alltid gå i myllan här. Jag vill smutsa ner mina fingrar. Äta apelsiner direkt från träden. Sitta under ett olivträd och vänta på att regnet ska sluta. Jag vill känna doften av de öppna eldarna.


Ni förstår när vi öppnar portarna till våra tidigare liv. Så öppnar vi också kistan till så många minnen. Vackra, svåra, brutala men också nödvändiga. När vi inser att allt ändå är sammanlänkat i en vacker spiral 🌀 så kan vinodlare köra oss se saker från vinklar vi tidigare inte hade tillgång till. Det är vackert. Väldigt vackert.

40 views0 comments

Recent Posts

See All

Invirad i dun på västkusten

Klockan slår snart tolv och det blir en ny dag. Jag vaknade i i Stockholm på en ö omringad av vatten. En intensiv dag fylld med kvinnors men också med perspektiv och respekt för allt det som kanske in

Sverige under attack

Så var vi där igen. En massiv cyberattack mot svenska myndigheter visar på hur otroligt oskyddade vi är. Hur allt vi har och är utan större problem kan hamna i andras händer. "Vi har inget att dölja"

Comments


Min blogg 3.0

I många år har bloggen varit mitt verktyg. Min dagbok och min terapi. Genom förata bloggen Familjepussel.com, genom Mamma.24 tillbaka till familjepussel för att sedan de senaste 8 åren bloggat tillsammasn med en av mina bästa vänner, Pernilla Wahlgren på hennens bloggbortal. Tiderna förändras men min oassion för det skrivna ordet kommer alltid alltid bestå. När Instagram inte räcker till och när min skrivlust blivit dörstor sjösätter jag nu denna 3.0 som ännu en gren på mitt livsträd. Välkommen

bottom of page