top of page

Om att styra ett tåg…

Tick tack, tick tack ... Hela mitt vuxna liv har jag varit en del av den digitala utvecklingen. Surfat på vågen av koder och vindar av trender. Hjälp andra och inspirerats av kompetens och omväxlande miljöer.


Möt "ingen" som blivit "allt" Hjälpt kreatörer och företag. Sett folk komma och gå...


Får man gå? Inte för att intresset inte finns längre utan för att man nästan mår illa. Kan man skriva om spelplanen? Eller inte ha nån plan alls?


Ser unga människor förslavas under den värld man hjälpt till att bygga upp. Ser vuxna tappa tid och rum för att få scrolla i en död och intetsägande "låsas" värld . Där vi glömmer verklighet och låter små AI tjänster styra vad vi ska tycka om


Jag är så tudelad . Som alltid kommer mina intuitioner och "kall" Smygande... för andra kan de tycks vara blixtrar från en klar himmel - men aldrig för mig... för mig är det som att färdas på ett tåg... Jag kliver medvetet på... inreder varje vagn... vandrar långsamt mellan de olika delarna av tåget. Låter det ta tid. Ser på utsikten. Kanske kliver av på en station för att lära mig mer. Känna. För att "känna" men tåget väntar tålmodigt. Och vi vet båda vad som väntar.


En dag når jag loket. Borstar av förarsätet och tar plats. Vid spakarna. Blickar framåt. Aldrig bakåt.


Det har skett så många gånger nu. Jag vet så väl vart jag är på väg när de där tågen kommer - och känslan när jag tar plats i loket - att det nästan känns som att jag kan flytta tågrälsen framför mig - eller vänta... det KAN jag... Jag gör det. Och när jag når slutstation så är det inte sällan folk inte ens varit medvetna om att jag kört tåget. Mitt tåg.


Och där på slutstationen ser jag. Lever jag. Varje gång. För det är nämligen inte omgivningen som styr. Utan min inställning.


Och det finns fler tåg att uppleva. Fler stationer att besöka. Fler lok att ta över.


Jag är nära loket nu. Jag vet vart jag ska.


Frågan är om någon ens förstod när jag gick på tåget ?... va tror du?


Namaste

172 views1 comment

Recent Posts

See All

Invirad i dun på västkusten

Klockan slår snart tolv och det blir en ny dag. Jag vaknade i i Stockholm på en ö omringad av vatten. En intensiv dag fylld med kvinnors men också med perspektiv och respekt för allt det som kanske in

Sverige under attack

Så var vi där igen. En massiv cyberattack mot svenska myndigheter visar på hur otroligt oskyddade vi är. Hur allt vi har och är utan större problem kan hamna i andras händer. "Vi har inget att dölja"

1 comentario


Eleonor
Eleonor
27 feb 2023

Så fint skrivet! 🙏🏻

Me gusta

Min blogg 3.0

I många år har bloggen varit mitt verktyg. Min dagbok och min terapi. Genom förata bloggen Familjepussel.com, genom Mamma.24 tillbaka till familjepussel för att sedan de senaste 8 åren bloggat tillsammasn med en av mina bästa vänner, Pernilla Wahlgren på hennens bloggbortal. Tiderna förändras men min oassion för det skrivna ordet kommer alltid alltid bestå. När Instagram inte räcker till och när min skrivlust blivit dörstor sjösätter jag nu denna 3.0 som ännu en gren på mitt livsträd. Välkommen

bottom of page